Att jobba och lyssna på flera språk

Som den finlandssvenska representanten på Vaaja Consulting skriver jag på svenska, om svenskan och om förmågan att i alla lägen lyssna innan man pratar.

Jag, uppvuxen i Jakobstad i Österbotten, fick verkligen inte finskan "på köpet". I stället tog jag tjuren vid hornen i vuxen ålder, ett av de bättre besluten jag tagit faktiskt. Efter oändliga felsägningar, några pinsamma missförstånd och många nya bekantskaper kan jag ärligt säga att jag idag pratar finska utan större problem – så länge jag inte behöver förklara väderstrecken eller varför man befinner sig Kangasalla. Som med alla språk man inte behärskar fullt ut är det svåraste steget att våga börja prata. Att ta det där första stegen ut ur komfortzonen. Detta kräver att man sätter egot i baksätet, accepterar att man kommer att misslyckas kontinuerligt och helt enkelt litar på processen.

I början går det åt förvånansvärt mycket energi och envishet att försöka prata ett språk som är något annat än ens modersmål. Man glömmer ord, timingen är åt skogen och diskussionen går vidare innan man ens hunnit samla sina tankar på rätt språk. Helst vill man ju få ur sig något vettigt också, speciellt på jobbet. Fördelen är att man får bra övning i att lyssna. Trots att det är lite som att försöka köra bil med handbromsen i, märker man sakta att det blir bättre. Man hittar plötsligt orden lättare, får in ett skämt här och där och hänger med i diskussionerna. Man känner sig inte heller som en urvriden trasa efter varje diskussion.



Så småningom släpper dock handbromsen och man inser att ingen skrattade någonsin åt en. De skrattar med en.

Jag har hittills jobbat på svenska, finska och engelska i både Finland och Sverige. Hemma pratar jag dessutom Jakobstadsdialekt. För mig är det numera naturligt att snabbt växla mellan språken, men även mellan kulturerna. För när man lär sig ett språk, kommer kultur på köpet. Som finlandssvensk kan jag dock tidvis uppleva mig själv som aningen identitetslös. Jag har koll på både svensk, finsk och finlandssvensk kultur, men känner mig numera inte 100% hemma i någon av dem. Detta ser jag dock som en enorm fördel eftersom jag, likt en kameleont, lärt mig att enkelt anpassa mig till olika situationer – både privat och i arbetslivet.

Det bästa är att jag har haft stor nytta av allt språk- och kulturväxlande i min karriär som ERP-konsult, speciellt hos Vaaja. Självklart är språkkunskaper alltid en dörröppnare i sig självt, men jag ser tydliga paralleller mellan att lära sig språk och jobbet som ERP-konsult. Även som konsult måste man sätta egot åt sidan, ta ett rejält kliv ut ur komfortzonen och lita på att det löser sig. Man måste vara nyfiken, men framförallt - man måste lyssna innan man börjar prata. Man har ofta kontakt med både användare och utvecklare och förväntas föra dialog med alla parter, trots att man kanske inte känner sig 100% bekväm i någondera diskussioner. I ett möte bollar man idéer med slutanvändare, för att i nästa möte finkamma kod med utvecklaren. Som att gå från kräftskiva till lavatanssit.

Självklart går inte allt som förväntat, inte ens efter flera års erfarenhet. Man missförstår, blir själv missförstådd eller känner sig osäker och tycker att man inte passar in. Man kanske känner sig otillräcklig, eftersom man inbillat sig att det enda som räknas är att allt går som på räls från början (spoiler alert - det gör det inte). Genom envishet, lite självdistans och ett öppet sinne kommer man dock långt. Oavsett om det gäller en ny kravspecifikation eller en afterwork med de finska kollegorna. Och har man tur får man goda vänner och kollegor längs vägen; nu finns det ju flera ställen att hitta dem på.

Ja sama suomeksi.